Vad är penetrationstest?

Blog Reading Time 7 Lästid
/
juni 20, 2023

Ett penetrationstest, även känt som pen-test, är en metod för att utvärdera säkerheten i ett datorsystem, nätverk eller applikation. Syftet med ett penetrationstest är att upptäcka sårbarheter och säkerhetsbrister som kan utnyttjas av potentiella angripare. Genom att simulera angrepp från en hacker eller obehörig individ kan organisationer få en bättre förståelse för sina sårbarheter och vidta åtgärder för att förbättra sin säkerhet.

Penetrationstester utförs vanligtvis av specialiserade experter, kända som etiska hackare eller penetrationstestare. Dessa experter använder en kombination av manuella tekniker och automatiserade verktyg för att identifiera säkerhetshål, svaga konfigurationer och exploaterbara sårbarheter.

Processen för ett penetrationstest kan variera beroende på det specifika målet och omfattningen av testet. Det kan inkludera olika steg såsom informationsinsamling, sårbarhetsanalys, penetrering av systemet och dokumentation av resultat. Testarna följer vanligtvis en överenskommen plan och arbetar i nära samarbete med organisationen för att minimera eventuella negativa effekter på verksamheten. Efter att penetrationstestet har genomförts får organisationen en rapport som beskriver de upptäckta sårbarheterna och rekommenderade åtgärder för att lösa dem. Detta hjälper organisationen att stärka sin säkerhet och skydda sig mot potentiella attacker.

Olika typer av penetrationstester

Det finns olika typer av penetrationstester, som fokuserar på olika aspekter av IT-infrastrukturen. Här är några vanliga typer:

  • Nätverkspenetrationstest: Denna typ av test fokuserar på att utvärdera säkerheten i nätverksinfrastrukturen, inklusive brandväggar, routrar, servrar och nätverksenheter. Målet är att identifiera sårbarheter och försöka tränga in i nätverket för att bedöma skyddsnivån.
  • Webbapplikationspenetrationstest: Detta test riktar in sig på säkerheten hos webbapplikationer, som kan vara mottagliga för olika sårbarheter såsom korswebbplatsbegärande (cross-site request forgery), SQL-injektion, sessionshantering och osäkra autentiseringsmetoder.
  • Trådlöst nätverkspenetrationstest: Denna typ av test fokuserar på att utvärdera säkerheten hos trådlösa nätverk, inklusive Wi-Fi-nätverk. Testarna försöker identifiera sårbarheter som kan utnyttjas för obehörig åtkomst eller avlyssning av data.
  • Social engineering-penetrationstest: Här fokuserar testarna på att utvärdera företagets personal genom att simulera sociala ingenjörstekniker. Syftet är att bedöma organisationens sårbarhet för manipulation och otillbörlig informationsutlämnande.
  • Fysisk penetrationstest: I denna typ av test utvärderas säkerheten hos en organisations fysiska infrastruktur, såsom byggnader, datacenter eller serverrum. Testarna försöker fysiskt tränga in i skyddade områden eller få tillgång till kritiska system.

Det är viktigt att notera att penetrationstester bör anpassas efter organisationens specifika behov och mål. Testarna kan även kombinera flera typer av tester för att ge en mer omfattande bild av säkerhetsläget.

Vad är skillnaden mellan Blackbox och Whitebox?

Blackbox, whitebox och grey box är olika tillvägagångssätt för penetrationstester som skiljer sig åt i hur mycket information och insyn hackarna har om systemet eller applikationen som testas. Här är en förklaring av varje typ:

  • Blackbox-test: Vid ett blackbox-test har testarna ingen eller mycket begränsad information om systemets interna struktur, arkitektur eller källkod. Testarna behandlas som externa angripare och får bara tillgång till systemet eller applikationen på samma sätt som en verklig angripare skulle ha. De måste använda sig av sina kunskaper, erfarenheter och verktyg för att identifiera sårbarheter och utföra en attack från utsidan. Detta test simulerar ett realistiskt scenario där en potentiell angripare inte har någon insyn i systemet.
  • Whitebox-test: I motsats till blackbox-testet har testarna vid ett whitebox-test full insyn och tillgång till systemets interna information, såsom källkod, arkitektur och konfiguration. De kan använda denna information för att förstå hur systemet fungerar och identifiera sårbarheter. Whitebox-testarna har vanligtvis djupare kunskap om systemet och kan mer fokuserat leta efter specifika säkerhetsproblem. Detta test är mer likt samarbete mellan testarna och organisationen som testas.
  • Grey box-test: Grey box-testning ligger någonstans mellan blackbox och whitebox. Testarna har en del insyn i systemet eller applikationen, men inte fullständig insyn som vid whitebox-testet. De kan ha viss information om systemets interna struktur eller vissa lösenord, men har inte fullständig tillgång till källkod eller detaljerad dokumentation. Grey box-testare använder denna delvisa insyn för att rikta in sig på specifika områden eller sårbarheter och genomföra testningen mer effektivt.

Valet mellan blackbox, whitebox och grey box-testning beror på målet med penetrationstestet, tillgänglig information och den önskade nivån av realism. Organisationer kan ibland använda en kombination av dessa metoder för att få en mer omfattande bedömning av sin säkerhet.

Varför ska man göra ett penetrationstest?

Det finns flera viktiga skäl till varför en organisation bör genomföra penetrationstester:

  • Identifiera sårbarheter: Genom att genomföra penetrationstester kan organisationer upptäcka och identifiera sårbarheter i sina system, nätverk eller applikationer. Detta inkluderar både tekniska och processrelaterade brister som kan utnyttjas av potentiella angripare. Genom att känna till dessa sårbarheter kan organisationer vidta åtgärder för att åtgärda dem och minska risken för att de utnyttjas i verkliga attacker.
  • Bedöma säkerhetsläget: Penetrationstester ger en realistisk bedömning av organisationens nuvarande säkerhetsläge. Genom att simulera verkliga attacker får organisationer en uppfattning om sina försvarssystem, deras effektivitet och eventuella brister. Detta hjälper organisationer att få en klarare bild av sina styrkor och svagheter när det gäller IT-säkerhet.
  • Förbättra försvarsåtgärder: Genom att upptäcka och analysera sårbarheter kan organisationer vidta åtgärder för att förbättra sina försvarsåtgärder. Penetrationstestresultat kan användas för att identifiera brister och ta fram åtgärdsplaner för att stärka säkerheten. Genom att åtgärda sårbarheter och implementera rekommenderade säkerhetsåtgärder kan organisationer minimera risken för framgångsrika attacker.
  • Öka medvetenheten och utbilda personal: Penetrationstester kan vara en värdefull inlärningsupplevelse för organisationens personal. Genom att genomföra tester och uppmärksamma sårbarheter kan organisationer höja medvetenheten om IT-säkerhet bland sin personal. Detta kan leda till en förbättrad säkerhetskultur och göra personalen mer medveten om potentiella risker och försiktighetsåtgärder.
  • Uppfylla regelverk och efterlevnad: Vissa branschregler, standarder och regelverk kräver att organisationer genomför penetrationstester för att uppfylla kraven för IT-säkerhet och efterlevnad. Genom att genomföra regelbundna penetrationstester kan organisationer säkerställa att de uppfyller dessa krav och kan verifiera sin efterlevnad gentemot interna och externa standarder.

Sammanfattningsvis bidrar penetrationstester till att minska riskerna för att drabbas av säkerhetsintrång, förbättra försvarsåtgärder och öka medvetenheten om IT-säkerhet. Genom att aktivt utvärdera och stärka säkerheten kan organisationer skydda sina system, nätverk och känsliga data från potentiella angripare.

Rapportering

Det finns flera standarder och riktlinjer för rapportering av penetrationstester som används för att säkerställa att resultaten presenteras på ett strukturerat och enhetligt sätt. Här är några av de vanligaste standarderna för rapportering av penetrationstester:

  • OSSTMM (Open Source Security Testing Methodology Manual): OSSTMM är en standard för penetrationstestning som tillhandahåller riktlinjer för testmetoder och rapportering. Den innehåller en strukturerad ram för att dokumentera upptäckta sårbarheter, identifierade risker och rekommenderade åtgärder.
  • OWASP Testing Guide: OWASP (Open Web Application Security Project) har utvecklat en omfattande guide för penetrationstestning av webbapplikationer. Den innehåller rekommendationer för att utföra tester och rapportera resultat. OWASP-rapporten kan användas som en mall för att dokumentera webbapplikationstester.
  • NIST SP 800-115: National Institute of Standards and Technology (NIST) har publicerat riktlinjer för att utföra informationssäkerhetspenetrationstester. Dessa riktlinjer innehåller rekommendationer för att rapportera resultat och ge vägledning om vad som bör ingå i en penetrationstestrappot.
  • PCI DSS (Payment Card Industry Data Security Standard): För organisationer som hanterar betalkortsinformation finns PCI DSS-standarder som inkluderar krav på penetrationstestning. Rapporteringen för penetrationstesterna inom PCI DSS måste följa specifika riktlinjer och krav som fastställs av standarden.
  • ISO/IEC 27001: ISO/IEC 27001 är en internationell standard för informationssäkerhetshanteringssystem (ISMS). Den innehåller krav och riktlinjer för att skydda informationstillgångar i organisationer. Vid penetrationstestning enligt ISO/IEC 27001 kan rapporteringen anpassas för att uppfylla standardens krav och vägledning.

Dessa standarder och riktlinjer erbjuder en strukturerad ram för att rapportera penetrationstester och hjälper till att säkerställa att resultaten är tydliga, konsekventa och lättförståeliga för organisationen som genomför testningen. Organisationer kan också anpassa sina rapporter utifrån sina specifika behov och företagskrav.

Vad kan eBuilder Security hjälpa er med?

eBuilder Security har utfört penetrationstester i flera år för både större myndigheter och mindre bolag. Vi har möjlighet att testa både i enlighet med en blackbox eller whitebox princip och har erfarenhet av NIST och OWASP Penetrationstesting guide. Kontakta oss gärna för en kostnadsfri utvärdering.

Av: Erik Berg

Jobbar som Säkerhetsarkitekt har jobbat inom IT-säkerhet i 12 år i både privata sektorn och offentlig verksamhet, med Security Operations (Blue Teaming) och som säkerhetschef på flertalet IT-Bolag.